tacksamheten ända sättet att komma vidare ur olika faser i ens liv. Att känna glädje och tacksamhet över små saker som stora i ens liv är det som är vägen framåt. Sluta blicka över staketet på vad grannen har och se på det du själv har. Avund på andra har aldrig hjälpt en individ att komma vidare snarare sätter det griller i huvudet att aldrig vara nöjd med sig själv eller vad man presterar. Förutom tacksamheten så en bra egenskap är att kunna lägga bakom sig gamla minnen och gå vidare för att leva sitt liv i nuet. Vad är det för mening att leva i det du gjorde för tre år sedan eller vad som hände för tio år sedan? Minnas kommer man alltid att göra vare sig man vill det eller ej. Men att låta det äta upp en, förtära och bryta ned en. Det är det inte värt. Ens liv blommar när man lever där man är i nuet för det är ju där man kan förändra framtiden. Framtiden går aldrig att ändra i framtiden, utan alla val som görs nu, påverkar hur ens framtid kommer att se ut och vara.

Människor som lever totalt i sitt förflutna eller i en framtid som ännu inte finns är riktiga energi slukare speciellt om de aldrig är nöjda med deras egna val i livet. Viktigt att se framför sig att som vuxen kan du akdrig skylla de egna valen du gör på någon annan (om du inte är hjärntvättad...). Sen kan du som människa aldrig skylla dina dåliga val på att "ja, men jag växte upp så, därför gör/gjorde jag så" eller "men den och den sa så, därför gjorde jag så" för om du vet att resultatet blir pannkaka varför då envisas med att göra sådär. Eller när du nu har lärt dig av ett misstag varför göra om samma sak igen?  Livet ska vara en enda lång väg framåt med berg och dalar, sidospår, taggiga snår, mjuka ängar och så är livet, men vissa människor förvandlar sitt liv och sin väg till ett hamsterhjul som snurrar på i samma traggiga bana dag ut och dag in.

Några steg på vägen till att vara och känna sig tacksam.

Att sluta titta på vad andra har och faktiskt öppna ögonen och se igenom sig själv, ställa frågan vad har jag?

Att kunna känna efter i hjärtat när du tittar på en människa du avundas och säga men jag är bra jag också, att kanske någon dag har jag med kommit så långt m.m Känna tacksamhet över stunden för det lilla man har istället för att gapa stort och tomt efter ting som inte fyller ens hjärta/själ ändå.

Att vara tacksam handlar i grund och botten om att tänka positivt om dig själv men framförallt om andra människor även om de är negativa/elaka o.s.v

Några steg på vägen mot att lägga minnen bakom sig

Av egen erfarenhet så behöver man prata om saker som tynger en och gör en ledsen, det är viktigt att få berätta så att man blir fri. (man måste erkänna för sig själv att saker har hänt och sedan låta det dö för att bli en hel människa)  Man kan berätta på olika sätt som t.ex skriva ned det. Sen när det är gjort och man har fått det ur sinnet och kroppen är det bra om man lägger det bakom sig. Ju mer man låter tråkigheter tynga sinnet ju mer gnager det sig in i kroppen och blir lite som ett gift.

alla små dammråttor här hemma är en av sakerna jag ser om dagarna. Jag ser även hur det kan gå från mega rent till 3dje världskriget på sådär en timme högst. Jag är inte petig som min mormor...Som också var HemmaMamma fast till 4ra barn i rask takt. Hon är som en städrobot det ska putsas och gno. Skulle där komma en liten luddelump så drar hon fram snabeldraken i högsta hugg. Min mormor är alltså en första klassig smutsjagare. Hon pratar alltid till mig när hon kommer hem till oss om vi har det nästan aptitligt eller ej, om vi har grejor som står o.s.v Min mormor är aldrig nöjd med städningen som är gjord. Suck.

Själv ser jag mig inte som en städtant alls och lite skit i hörnorna har väl aldrig någon dött utav?! Men sen samtidigt är det skillnad på att bo i en skithög och ha en normal röra som visar att det faktiskt bor 3 personer och två katter där    . Visst sen så är man hemma jämnfört med den som jobbar så kan man ju städa undan lite mer (då man har den tiden) men samtidigt är det absolut inte det man gör som HemmaMamma anser jag. För då kan man lika gott ha titlen HemmaSlav. Personligen hatar jag att städa mer än nödvändigt, tycker att det tar tid från annat som är roligare att göra. Så det där med att ha hushållsnära tjänster om man har råd är inte helt tokigt kanske en dag.....

Stod i duschen och tänkte på olycka vs lycka. I mina tankar vandrade det olika funderingar om när något dåligt händer att man jämnt ska fokusera på vem som gjort fel eller vad som gav en otur istället för att se det som att allt kan hända alla (finns undantag svält/idioter m.fl)  Det finns ju klart människor som ständigt har lycka enligt andra de vinner pengar, har tur med hälsa, de har jobb, är rika o.s.v. Medan andra tycks dra till sig motsattsen. Finns dem människor som har haft mycket olycka men de har ändå en glädje som sällan har skådats. För de vet att så länge de ser på vägen som bär dem framåt så vet de också att glädje och lyckan kommer också. Allt är inte bara svart när det är svart. Det är okej att se det svart ett tag men ju längre det håller på ju mer svart blir det och det lilla ljuset man hade blir mindre synligt.

Du är din egen lyckas smed. Genom att Lee så att tänderna gnisslar när det är svårt för det kommer alltd en morgondag som kan ändra det mesta. Så det du vill det får du, allt det du inte vill får du också därför är det nyttigt att hoppa över inte och köra på jag vill. Tacksamhet är också en väg framåt (även om det så bara är ett grässtrå) positiv+tacksamhet för det lilla=egen lyckas smed.

HemmaMamma det är jag det. Fast än jag inte städar hela dagarna. Hur är det att vara HemmaMamma då? Det är inget konstigt med det. Jag väljer att vara hemma så att jag får vara en trygghet till mitt barn. Nu förespråkar jag inte direkt att stänga in sig och aldrig gå ut, för som mamma hemma så kan det lätt bli så avskalat och instängt. Jag har varit hemma lite mer än två år och i mitten av den drabbades jag av en deprission. Jag kände mig ensam och kände mig lite skamsen över att vara HemmaMamma för jag visste inga andra som satt i en liknande situtaion.

Det var en rätt jobbig tid då jag kände mig totalt vilse. Jag gick här hemma och blev sur, ännu mera deppad men framförallt stängde jag av mig själv från världen. Jag ändrade detta genom att börja gymma sen samtidigt började jag sjunga i kör. Detta öppnade upp mig och jag insåg hur farligt det är att känna sig skamsen över något som är ett eget val (folk som ska försöka peka pinne kan slänga sig i väggen). Alla val som du gör ska du vara stolt över när det gäller ditt eget liv. När min son sedan började på dagis, jag in på ams och satte mig som arbetsökande. Där satte jag upp ett mål att hitta någon form av timjobb/deltidsjobb. Jag fick ett timjobb som jag är super nöjd med allt rullade på. Så väljer man att vara HemmaMamma är det bra att ha en planför sig själv så att man som person inte slukas upp av att bara vara där för sitt barn. En HemmaMamma är fortfarande en person och en individ som behöver mål i livet den också.

Mitt liv blev mer komplicerat av att andra människor ska lägga sig i och tycka sina ting utan att egenteligen ha en aning om vad det handlar om. Samhället har gjort det till ett litet tabu att få vara HemmaMamma en tid just för att för c.a 50år sedan så skulle kvinnan just det slava vid sin spis. Men att välja att vara HemmaMamma för min del har inget med att slava vid en spis att göra eller manligt och kvinnligt för den delen. Att vara HemmaMamma har enbart med att jag älskar mitt barn och har möjlighet att göra så här.

Snart var det dags att kila ned med sonen till hans dagis. Han älskar dagis just för att det ger honom så mycket aktivitet. Dagis är just till för honom att få lov att vara social och se hur och vad andra barn gör. Det är spännande att se honom utvecklas som människa i en grupp där inga mammor eller pappor är.

Jag kommer ihåg första tiden innan han skulle skolas in och det kändes hemskt för mig, varför?! Svaret är så enkelt allt bottnar i att man ska lämna det finaste man älskar i händerna på främmande människor. Det är det som gör att det känns vemodigt att lämna sin fina lilla skatt.

Men sen när man smällt att det var inte så tokigt och när man ser hur mycket positiva egenskaper och lärdomar det har med sig så kan man lugnt andas ut. (visst nu finns det dagispersonal som man absolut inte klickar med och då triggar det föräldern till missnöje vilket i sin tur leder till att barnet känner av detta). Sen får man se till att alla kan inte komma överrens med alla människor, men det finns inget som säger att just den personen som dagisfröken skulle vara dålig i sitt yrke eller som person bara för att kemin inte stämmer med en förälder.

Är en grön peng i de flesta serietidningar. Färgen grönt symboliserar ju allt annat än pengar. För mig är färgen grönt bland annat, sommar, träd, buskar, blad. Färgen grönt öppnar mitt sinne på ett fint sätt till världen.

Men inte fasen öppnar pengar en trevlig dörr till någon bättre värld. Pengar är ett riktigt ofog. Spelar ingen roll om den rike som fötts med silver sked i mun säger att livet blir så lättare och roligare, för det stämmer inte alls (en som fötts in i rikedom har oftast inte levt livet) . Pengar precis som döda saker ger ingen som helst glädje. Tyvärr lever vi i en värld där pengarna alltid har stått i centrum även långt bak i vår historia. Människan har alltid använt någon form av valuta allt från fina stenar till djur och mat.

Men det är när girigheten tar vid som den äckligaste biten av människan kryper fram. Det ser vi idagens samhälle ju mer allt styrs av pengar ju mer lustiga/otäcka saker kommer fram. Män/kvinnor på höga positioner som gör allt för att stoppa pengarna i egen ficka, fast de redan har en smällhög lön. Det spelar ingen roll att de sitter i hjälp organisationer eller på andra platser. De ska bara ha detta och skäms de ?!. Nä det gör de inte ens om de fastnar med handen i kakburken. Pengarnas makt har gjort dem döva, stumma och totalt hjärndöda.

Vet inte om världens skulle bli så mycket enklare utan pengar, men en sak vet jag säkert att om den udda kärleken till pengar försvann så skulle det bli en helt annan värld. Min egen syn på pengar är att den är en del av samhället och absolut ingen rikedom. Den största rikedomen du kan ha och äga är vetskapen om livetskärna, genom det ger det lycka och rikedom på ett högre plan.

Helt underbat är det att se lillgubben upptäcka hur kul det kan vara att plaska i vattenpölar. Med nya gummistövlar var det väl ändå dags för honom iallafall att få prova på denna skojiga upplevelse. Kunde se i hans ögon när han gick i vattnet, stampade i vattnet så det stänkte om det. Han var ändå så försiktig så det blev inte så mycket stänk. Tror att nästa gång möjligheten kommer så lär det bli massa mer plask. Det hoppas jag på.

Det är också en del utav att bli mamma, jag får se min son växa och upptäcka nya saker med världen. Sådant som är så självklart för oss är helt nytt för honom. Det är det som är så spännande att se, hur han reagerar. Av glädjen som kommer ur hela hans ansikte när han plaskar med fötterna i pölen. Sen när han försiktigt doppar ned sitt lilla finger för att senare doppa bägge händerna, blött.. Sen ett jätte flin på hans läppar.

Underbart.