Bubblar runder i mig nu när jag känner mig en smula ensam. Jag saknar en tid förlänge sedan då man bara kunde flyta runt och hänga med sina vänner. Jo, jag pratar om gymnasiet, skolan. Då när man gick från c.a 08.00 till 17.30 ibland så vart det ju dötrist. Det var ju så hemskt att sitta på en lektion timme in och timme ut... Och läxor ska vi ju inte tala om, Usch. Nu idag skulle jag gärna ta en hel drös läxor om jag fick den tiden med mina vänner som jag hade då. Jag verkligen saknar just mitt gäng, vi som för det mesta umgicks även efter skolan också. Saknar verkligen det där spontana vi har rast ska vi ta en runda på stan?! Eller ska vi sätta oss på ett par stolar i en hall i skolan och bara spåna strunt en stund?

När jag tänker tillbaka inser jag också vilken himla tur jag hade när jag hamnade i ES1A hösten år 2000. Dessa människor som jag träffade i den klassen har blivigt kära vänner som jag fortfarande har kontakt med. Fast vi bor som en utsprid bomb över hela sverige. Jag känner mig som sagt väldigt lyckligt lottad över detta och blir glad.