och dess natur kommer vi aldrig att kunna sätta oss emot varken epedemier eller naturkatastrofer. Visst skulle det vara skönt att ha en magisk bubbla så att hela mänskligheten fick skydd. Men med tanke på hur många miljarder vi är på denna lilla snart förbrukade guldklimp till jord som låtit och låter oss härja i både livets lag och skita ned på det finaste vi ska vara rädda om. (gäller också u-länder)

Digerdöden som kom till europa ett par gånger tog död på c.a 3/4 delar av befolkningen per gång, visst en hemsk och plågsam död, inget man önskar någon. Men med tanke på hur naturen fungerar med att avbefolka för stora djurkolonier så är det samma lagar för oss fast vi tänjer en smula på dem. Varför skulle människan vara ett undantag? För att vi är över djuren? Att vi har någon form av helig rangordning som gör att arten människan ska få lov att slippa det som djuren lever i varje dag inklu våra råa härjningar emot dem och naturen de lever i. Varför har människan så svårt att förstå att vi lever i samma värld som alla djuren vi är inte uppdelade i två lag eller två läger.

Såg för ettt ag sedan ett program som handlade om ett folkslag som levde på en Ö ute i medelhavet någonstanns (typ). De levde/lever primitivt, inga kläder, el, böcker, stora hus, pengar... och de uppskattar allt de har. I en familj t.ex så hade de en eller två hushålls grisar. Dessa djuren behandlades med sådan kärlek trots att de skulle hamna på matbordet någon dag. De ansåg att om de inte behandlade grisen bra så fick de inget bra ifrån den heller. Grisen var och är deras mat/liv och är högt värderad inget de skulle döda för sakens skull. I vårt samhälle i vår värld värderas inte maten alls (djuren som ger oss allt), vissa människor vet inte var maten kommer ifrån heller mer än att man kan köpa den i affären. Det är så respektlöst att det kryper i skinnet på mig. Så länge vi behandlar världen vi lever i som en slit och släng vara kommer jag inte heller att tycka synd om människan när VI drabbas av epedemier/naturkatastrofer det är en del av livet vi skapat åt oss själva (tyvärr är det redan fattiga människor som i afrika/asien som drabbas hårdast). Empati har jag och moral, där hjälp behövs ska det också finnas hjälp, men inte för att jag tycker synd om, utan för att de (som jag) som lever i överflöd och slänger halva jorden varje dag kan bistå någon annan människa i ren välvilja.