Nu var store lilleman lämnad på dagis. Det känns skönt att han får vara där och ha det skoj istället för kaoset här hemma just nu. Men sen samtidigt vill jag ju att han också ska vara hemma med mig och lillebror. Jag vill att han känner att han är lika mycket med som han var innan han fick en lillebror. (småttisar tar alltid mera tid)

Får väl erkänna att jag har en smula dåligt samvete för min store son just nu, för att jag vill ge honom så mycket mer just nu än vad jag har förmåga till. Jag lär mig hela tiden och snart har jag väl fått in någon form av rutin så att bägge grabbarna kan få sin bit utan att det känns orättvist. Undrar om det är fler flerbarnsföräldrar som känner så? Det är ju inte så att när min son är hemma att jag bara sitter med lillebror utan vi bygger med lego, ritar, leker emellan amningarna, han får även följa med när vi klär på, byter blöja o.s.v. Men just nu känns allt ändå så stressat.

Nu har det verkligen blivigt vinter, frosten låg som ett vitt täcke över marken, träden och ett gäng bilar imorse. Det luktade så där frostigt och solen var uppe med tuppen för det varit så där kallt inatt. Julen känns för en gångs skull som den är i antågande och på något sätt ser jag fram emot just denna julen.

Tröttheten som jag glömt med första barnet har kommit igen. Måste säga att jo det är sant man glömmer i 190 hur första tiden var med liten bebis. Tiden går så fort men just nu så sakta när man bara vill sova. Beviset på att jag är fasligt trött kom imorse när jag hällde en extra smak i min fil, men istället för den goda kanelen så hällde jag på curry. Som tur var märkte näsan och ögonen att det jag kryddat filen med luktade och såg något annourlunda ut. Så jag sneglade på kryddburken där står det *curry*. Jag uppgav ett irriterat ljud från köket och min man undrade om jag hade råkat tappa eller hällt ut filen. Om det ändå vore så väl, då hade jag ju åtminstone kunnat slänga den för att den var full med golv. Nu var den bara kryddad med fel kryddor, kan inte för mitt liv se att honungsyoghurt och lök m.m skulle vara gott. Men i annat fall så får nog någon annan smaka på den blandningen.  

Nu ska jag ta mig en tyst vilostund på soffan medan den underbara mannen och min stora son är ute och handlar. Lilleman min ligger och sover i sin korg.  

Just nu håller jag på att bli galen på somliga människor i min närvaro som tycker det är okej att leka *tala om för mig hur jag ska göra med mitt barn*. Jag blir snart riktigt förbannad   , för jag känner mig trängd och genom det blir jag otrevlig. Varför är det så svårt för människor att acceptera att det är inte de som är föräldrar igen utan det är jag(någon annan). Om jag vill amma mitt barn tills det är ett år eller två år ska folk ge fan i det. Om jag vill ge bröstet till mitt barn i tid och otid enligt somliga så ska de också ge fan i det. Om jag så vill bära runt med mitt barn som ett plåster på mig, så gör jag det. Det är säkerligen så att alla råd om si och så är i all väl mening, men när det går så långt att personen tror att den ska bestämma i mitt hem om hur jag ska och inte ska göra, då har det gått för långt.

Så till alla tyckare och tänkare håll det för er själva!! Om det inte är så att personen ber om hjälp.

Blev jag mamma för andra gången i mitt liv. Till en liten pojk, så nu har jag två guldgossar i mitt liv. Allt gick väldigt fort denna gången och jag hade en underbar barnmorska som förlöste mig. Jag hade enbart lustgas som smärtlindring denna gången och jag kan ju säga att under ett par timmar var jag totalt borta i papiljotterna. Lustgas har en tendens att stärka alla sinnes intryck 1000ggr för min del, så jag mer eller mindre blundade hela tiden. Enda gångerna jag tittade var på klockan och när jag en stund stod på knä. Min man var min klippa under hela tiden och när jag blundade som mest var det bara hans röst jag hörde.

En förlossning är aldrig den andra lik, med mitt första barn tog det längre tid (inget ovanligt) jag hade betydligt fler bedövnings medel och av någon anledning lämnade första förlossningen tvivel inför andra. Jag gick länge och funderade på om vi skulle skaffa ett barn till. Många gånger var jag inne på att aldrig skaffa ett barn till. Men som tur är kan man lägga bakom sig det mesta och genom det går man vidare. Min andra förlossning gjorde ont som @#¤%... precis som det ska vara, men hade detta varit min första så hade jag aldrig tvekat att skaffa en till.

Det finaste du kan få av livet är ett barn.