Ibland blir det inte riktigt som man har sett det i huvudet. På måndag så ska jag skrivas in på sjukhuset för igångsättning och nu när jag skriver om det så bultar hjärtat i bröstet. För detta var verkligen inte vad jag hade sett komma. Idag är det 15 dagar kvar till den igenteliga BF men som sagt det har kortats ned till om två dagar (typ). Den som har varit gravid och fött barn förstår lite mer hur jag tänker. Visst c.a två veckor innan är ju lugnt allt är ju klart där inne. Men det var som en god vän till mig sa att man brukar ju inte veta när det kommer utan det brukar ju bli suprise. Får tillägga att detta är mitt 2ndra barn.

Jag var helt enkelt inte inställd på det här och blev smått paff faktiskt. För de två dagarna som komma skall har jag ingen som helst aning om hur fort, hur sakta eller vad som väntar mer än att när det är över så finns det en ny i vår familj. Sen så förstår jag inte hur detta barnet har kunnat bli så stor, jag begriper verkligen ingenting. Visst har jag kännt att h*n är en stor klump men inte så stor som de har räknat att den är. I alla tankar o.s.v för att lätta upp de malande tankarna har jag döpt barnet till *elefanten* för tillfället. Så min elefant kommer ut om c.a två dagar framåt. Så långt har min hjärna landat det kommer något på slutet.

Detta ger mig en smula nervös mage just nu, det är så många tankar som ramlar runder där uppe i huvudet. Som tur är har jag en del förstånde fina människor runt mig just nu som bromsar kaffekvarnen uppe i huvudet en smula.

Vill också säga hur tacksam jag är över att jag har världens finaste man här hemma. Det finns ingen som är som honom och det finns inga ord som kan berätta hur mycket jag verkligen älskar denna man.