Klockan är snart 24.00, sitter och tummar på min tid. Halvtrött ganska så redo för kudden. Just nu så tänker jag på mitt lilla barn som ligger och sover i sin säng. Hur mycket jag älskar denna lilla människan över allt annat. Kärleken till ett barn/sina barn är så enorm, att universum blir till ett gruskorn.

Därför kan jag verkligen inte förstå hur människor fungerar när de sätter barn till världen som de sedan misshandlar, låter dem leva i misär o.s.v Sen är det inte bara föräldrar som är dåliga, utan det verkar finnas gott om fosterfamiljer som är lika räliga dom!! Jag skäms också över hur myndigheter agerar, där de ska agera kommer de ofta försent och där de inte ska vara alls förstör de till en sån grad att det blir djupa ärr. http://fostermamman.blogspot.com/search?updated-min=2011-01-01T00%3A00%3A00%2B01%3A00&updated-max=2012-01-01T00%3A00%3A00%2B01%3A00&max-results=50

Kan det verkligen få lov att arbeta sånna människor som säger att de ser till barnens bästa när de i självaste verket behandlar barn som en sak som bara ska flyttas från punkt a till punkt b?! Barn är känsliga mjuka blanka pussel som lätt får repor. Det gör mig så ont att se skillnaden som mitt barn får och en som far illa. Det gör ont i hjärtat.

går hjärnan i stå när det kommer till att skriva ned det jag igenteligen vill ha sagt. I huvudet kan det låta så bra och slagfärdigt men när jag väl kraffsat ned det jag vill ha sagt på pappret så låter det mest blblablablabaaaa... Märkligt.

Men en sak jag faktiskt tänkt mycket på är Kärlek/Att Älska. Vad innebär det att kunna älska någon utan hållhaken till sitt eget ego? Hur är det att älska någon så mycket att det övergår till manisk svartsjuka/avudnsjuka som äter upp bägge personerna långsamt? Hur kan en person/människa tro att genom att den älskar, ger kärlek till någon, (ens barn, sambo, föräldrar, syskon, vänner) att den får lov att ÄGA den/dem då? Hur kan kärlek mellan två personer övergå till att hata varandra över allt annat? Framförallt hur kan en person rättfärdiga b.la våld, mord, psykisk misshandel genom att den är av kärlek/älskar en annan människa? 

Mitt svar Kärleken är inte ond på baksidan, den är inte ond någonstanns, den är genom god rakt igenom, så länge människan låter bli att förvränga/förgifta den rena gåvan (som vi fått och kan bruka) i sitt eget sinne. Det är människans ego, självinsikt och ilska/hat som driver människor till beslut som är vansinniga. Som de sen utnämner att de gjorde av *kärlek*...

Det är som med husdjur, jag har själv två st som jag älskar mer än mig själv. Mina husdjur är delar utav mitt hjärta. Skulle någon av dem bli så sjuk att det inte finns något som kan bota dem och de lider så mycket att livet blir avskyvärt att leva , så är valet självklart. Sen när det kommer till oss människor så är många av oss varken humana eller klartänkta utan allt handlar om ego (gäller inte bara våra egna sjuka, utan även att känna medlidande med andra som olycksdrabbade människor eller andra varelser m.fl.) Valet att välja bort sitt eget ego är svårare än man tror egot är nämligen en så stor bit av människan.

Egot är helt klart Kärlekens största fiende för allt handlar om en själv och inte alls om den/dem du säger att du älskar. I egot hittar du alla förvridna svarta/onda baksidor av människan. Egot är även en stor fiende till människan överlag. Egot driver allt från feghet till manisk svartsjuka.

Är lika härlig som de andra tre årstiderna, fast jag vet inte vilken av dem jag föredrar mest. Hösten har en sån skön mustig doft och massor av färger. Det bästa är ändå i början av hösten när alla frukter och grönsaker blivigt färdiga, äpplen, päron, plommon, olika rovor, majs, potatis m.m  Någonstanns i mitten när allt förvandlats från grönt till gul/orange/röd/brunt och de flesta löv hamnat på marken så att man kan gå där och prassla. Det älskar jag med hösten. Däremot avskyr jag höstdepressionen som jag lider av mer eller mindre varje år av, även vårdepressioner har jag. Någonstanns har jag lärt mig att hantera dessa, men ibland kan de bita sig fast och då är de mest otrevliga. Den bästa medecinen mot denna typen av deprission är sol och ljus (även att tänka positivt). Lite mer info om detta har jag på denna länken http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=230&arstidsbunden_depression

För vissa människor blir det outhärdligt, men för min egen del har jag turen att ha fått en mildare variant, viktigt är att jag lärt mig att leva med detta och genom det lärt mig att tänka positivt så mycket det går. Lee fast man vill böla floder och allt känns som skit. Tänka på människor i sin omgivning som gör en glad så brukar det mesta för min del som ser färglöst och tråkigt ut lösa sig.

Tillbaka till en annan sak som jag gillar med hösten, jag tycker om kastanjer. De där glansiga bruna halvbollarna som faller ned på marken (i taggiga fodral). Bussen går förbi under ett par sådanna träd och det smäller som tusan när trädet tycker att det är dags att släppa en och annan kastanj. Förra året tyckte min man att vi hade kastanjer överallt här hemma. Kan helt enkelt inte hjälpa det, de ser så härliga ut att de bara måste följa med hem ju!    Så god kastanj på er alla och välkommen hösten fast jag velat ha sommar en smula till.